offerdal.nu Krönika 4/1999
  
Hem
Senaste nytt
Artiklar
Folk&fest
Diskussion
Information
Prenumeration
Länkar
Arkiv

A Combonet production

  

Att läsa är ett billigt sätt att resa

Jag hörde på radion häromdagen att årets julhandel kommer att slå rekord i år. Det blev jag inte speciellt förvånad över. (Men hur kan de veta det innan vi börjat handla?)

Men nästa mening som nyhetsuppläsaren sa förvånade mig.
- Årets julklapp förväntas bli böcker.

Böcker. Det brukar ju vara tekniska prylar som dataspel, hushållsmaskiner eller datortillbehör som toppar den listan. Men i år ska vi alltså köpa böcker, tror handeln. Och det är egentligen ingen dum idé.

Jag minns den första bok som jag sträckläste från pärm till pärm. Ja, det var ingen bilderbok alltså, utan en bok som såg ut som en vuxenbok i formatet, även om det nog var bilder i den. Den hette Gummitarzan. Det var när vi firade jul hos kusinerna i Stockholm, som jag läste boken på juldagen. Den var rolig och bra minns jag, men det största var ändå att jag hade sträckläst den utan uppehåll, det var jag oerhört stolt över.

Sedan var jag i alla fall rejält inne i det som brukar kallas bokslukaråldern. Mest slukade jag hästböcker. Som tur är finns det ett stort utbud och många serier av böcker som man kan plöja igenom. Tillsammans med Britta och Silver var jag ute på bokäventyr. Och Annica och hennes bångstyriga häst Turk. Ja, han är bångstyrig och oregerlig i början, men Annica får naturligtvis honom till en väldigt duktig tävlingshäst. Nan Inger har också skrivit många bra böcker för hästtjejer.

I elva-tolv års åldern så läste jag en bok av Maria Gripe som heter Tordyveln flyger i skymningen. Jag minns att jag tycket den var oerhört tjock. Den var också olidligt spännande. Det handlar om tre ungdomar som vaktar ett hus åt en gammal tant. Många övernaturliga saker händer där och man får följa med på en resa tillbaka i tiden. Boken var så fascinerande att jag läste den flera gånger med jämna mellanrum. Säkert vände jag bladen i den sju, åtta gånger under ett par år.

När jag började i högstadeiet skulle vi läsa en bok och sedan har prov på den. Alla skulle läsa samma bok, sa fröken. Man var lite nervös vid den här tiden, för nu skulle man ju få betyg så det gällde att man skärpte sig.

Boken vi skulle läsa var naturligtvis just den om tordyveln. Vid det laget kunde jag stora stycken av den boken uttantill. Jag erkände nog för fröken, men det gjorde inget sa hon. Det var omöjligt att hitta en bok som ingen hade läst.

Provdagen kom och jag skrev i frågorna och det gick ganska bra tyckte jag. Nästa vecka fick vi tillbaka proven. Det är det enda prov som jag har haft 76 rätt av 75 möjliga på.

Jag läser ofta om böcker. Ibland vänder jag bara sista bladet och börjar sedan om igen. Det finns folk i min närhet som inte tycker att det är riktigt klokt.
- Det finns ju så mycket böcker.

Men klokt det är det. Man upptäcker alltid nya saker när man läser en bok för andra, tredje och fjärde gången och man kan uppfatta saker helt annorlunda.

En sak som kan göra en otroligt besviken är när en bok blir film. När man läser boken målar man upp miljöerna i huvudet. Man vet precis hur byn, husen, människorna, affärerna och omgivningarna ser ut. När man sitter framför bioduken eller TVn kan man bli grymt besviken. Den som har gjort filmen har nämligen miss-uppfattat hur allt såg ut. Människorna ser inte ut som de ska, husen har fel färg. Allt är fel helt enkelt.

Det som är så roligt med böcker är att man kan hamna i vilken tid som helst och i vilken del av världen som helst. Eller universum för den delen. Genom att slå upp boken har man föflyttat sig till en ranch i Australien, ett café någonstans i Afrika eller på en tidningsredaktion i Stockholm. Resorna är inte särskilt dyra även om kvalitén kan variera något.

Jag läser många böcker av svenska författare. Henning Mankells serie om Kurt Wallander har jag läst från pärm till pärm ( ja, några av dom har jag läst flera gånger). Det var en vemodig känsla när jag avslutade den senaste boken som är den sista. Då har man liksom inget mer att se fram emot där.

Just nu väntar jag på att få läsa den senste boken som Kerstin Ekman har kommit ut med, Vargskinnet- Guds barmhärtighet. Det ska bli ett sant nöje att få sjunka ner i en fåtölj och glömma omvärlden. För så blir det när man har en bra bok. Det där med att hänga tvätten känns inte så viktigt längre, och måste man verkligen handla idag? Mjölk kan man väl klara sig utan en dag. Jag har mycket lätt att prioritera bort det som går när en bra bok väntar.

I det här numret kan du läsa om vad man kan göra när man blivit för inaktiv av TV-tittande eller bokläsande. Det finns motionsaktiviteter för alla som du hittar på mittuppslaget. Vi har också varit på ljusstöpning i Rönnöfors och där stöptes det ljus i dagarna två. I år har julen kommit lite i skymundan av det väldiga party som brakar lös en vecka senare. Jag tänker naturligtvis på nyårsafton. Undrar om ordet millennium kommer att försvinna efter årsskiftet?

För två år sedan kunde jag inte stava det ordet rätt, men sedan dess har man haft en del möjligheter att se hur det stavas om man säger så. Men några dagar in på det nya året är det dags för premiär på Kaxåsrevyn. Vi var och hälsade på under en repitition. Och så är det krönikor på jamska och svenska naturligtvis. Korsord, och en hel del annat hittar du också i detta nummer.

Nästa nummer av offerdal.nu kommer i januari tills dess önskar vi alla er en god jul och ett gott nytt år.

 


Content copyright © 1999-2000 offerdal.nu. All rights reserved.